En våldsam dag till minne av Alexis

Idag är det ett år sen den 15-årige eleven Alexis Grigoropoulos sköts ihjäl av en polis i centrala Aten. Det skottet var gnistan som tände en ungdomlig upprorseld i Grekland som inte har slocknat riktigt än. Kanske ni minns upploppen och vandaliseringen i Aten och Thessaloniki förra året, de värsta någonsin.

Dödsskottet förra året var alltså droppen som fick bägaren att rinna över. Det fick en hel generation att resa sej och protestera mot en mörk framtid i allmänhet och mot våldsamma poliser, arbetslöshet och dåligt utbildningssystem i synnerhet.

Idag på ettårsdagen flammade den eld upp igen som legat och pyrt. Visserligen inte (ännu i alla fall) lika förödande som förra året, men tillräckligt mycket ändå för att vara hotfull. Hittills under helgen har ett par hundra personer arresterats, ett 20-tal poliser skadats, ett antal affärer, banker och bilar vandaliserats.

Jag kan förstå ungdomarnas vrede, deras frustration och känsla av att "nej, nu får det vara nog". Men det är tragiskt när protesterna urartar. För i spåren av den stora fredliga demonstration som ägde rum idag, så var det som alltid vissa personer som tog tillfället i akt att vandalisera.

Den 6 december, den dag då Nikos och Nikoletta har namnsdag och Sant Nicolaus kommer med presenter till barnen på vissa håll i världen, den dagen är numera i Grekland en dag av ungdomligt uppror och protester mot våld. Men också en dag av vandalisering - och våld.

Ikväll blir det ytterligare en demonstration på platsen där 15-årige Alex skjöts ihjäl. Så nu sitter jag här med hjärtat i halsgropen och undrar hur natten blir...

Bilderna har jag lånat från in.gr

Läs även andra bloggares åsikter om Alexis Grigoropoulos, Aten, Grekland, kravaller, upplopp

Att slakta en pumpa

Nu har jag slaktat en pumpa. Kanske det inte heter slakta i det här fallet, men för mej känns det som rätt ord just nu, för jag är lika trött i armarna som om jag skulle ha slaktat en hel gris. Pust.

Men nu är det gjort och innandömet är rensat och skuret i småbitar. Har delat upp det i tre påsar med ungefär ett kilo i varje påse och snart åker påsarna in i frysen.

Det är första gången jag haft att göra med en pumpa på det här viset och jag har inte heller bakat eller lagat mat med pumpa förr. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den! Men jag har fått den från en snäll farbror så nåt måste jag ju göra, vore ju synd och skam annars. Nåt bra tips?

Här i Grekland är det tradition att äta pumpapaj (κολοκυθόπιτα) på nyår, men det gillar inte maken och jag kan dessutom inte göra filodeg, så det kan vi glömma direkt. Amerikansk pumpkin-pie, är det gott, tro? Ska nog pröva att laga lite fläskkött med pumpabitar också, sånt brukar jag tycka om.

I eftermiddag ska jag göra pepparkaksdeg. Vad man gör med den, DET vet jag i alla fall...

Julklappstips

Julklappstips vill Nilla att vi skriver om idag i fredagstemat Show and tell. Redan?? Kanske jag har blivit som grekerna, för jag har ingen aning om vad jag ska köpa i julklapp till någon än! Brukar bli sista veckan, eller sista dagarna eller så...Och sån var jag inte förr. Då var det ordning och reda, pengar på fredag och god planering i god tid.

Men mest kanske det beror på att vi numera tar väldigt lätt på det där med julklappar. Visst, tomten kommer fortfarande med sin säck - och ibland får han slääääpa den efter sej, så tung är den. Och alla jublar...

Skillnaden ligger i att vi inte köper dyra saker längre. Småsaker ska det vara, har vi bestämt, som inte kostar mer än 5-10 euro. Det kan bli ett par goa sockor till någon, en almanacka till nån annan, en doftande duschcreme eller en rolig halsduk.

Men eftersom vi ofta är ett tiotal personer som ivrigt väntar på tomten hemma hos oss så blir det ändå ganska många paket! Och glädjen är stor när tomten delar ut paketen på knagglig grekiska (han kommer ju från Lappland). Så barnsliga är vi...

Julklappstips var ju temat idag, och mitt tips handlar om hur man kan göra om man inte vill att julen ska kosta skjortan. Man kan helt sonika bestämma att nu slutar vi med dyra och fina klappar, nu köper vi EN klapp till var och en, för låt säga 75 kr. Och jag lovar, det blir nästan som en sport att försöka hitta fina saker till ett lågt pris!

Bilderna visar förra årets tomte på besök. Han ser kanske läskig ut, men han var jättesnäll...
Läs även andra bloggares åsikter om jul, julklappar, julklappstips, tomten,

Thessaloniki i julskrud

Hemma i lugna Naousa igen efter en två dagars utflykt till storstaden Thessaloniki. Gillar Thessaloniki, men det är alltid lika skönt att komma tillbaka till småstaden. Återvänder nästan alltid med huvudvärk...

Igår kväll hade svenskgrekiska föreningen sin traditionella adventsgudstjänst. Prästparet från Svenska kyrkan i Pireus brukar komma till oss här uppe i norr före jul och då slår vi till och firar både advent, jul och trettonhelg på en och samma gång. Så det blev både Bereden väg, När juldagsmorgon glimmar och Gläns över sjö och strand igår. Härligt. Sen blev det kaffe och lussekatter. Härligt det också.

Och idag på morgonen var det IKEA-träff, som föreningen alltid har första torsdagen i varje månad. Ingen idé alltså att åka hem till Naousa, utan det fick bli övernattning i storstan.

Och tack vare det fick jag igår kväll chansen att gå en sväng förbi Plateia Aristotelous, där den traditionella båten, den enorma granen och fina krubban nu var på plats. Precis som varje år. Det här är Thessaloniki i juletider!

Läs även andra bloggares åsikter om Thessaloniki, Grekland, julpynt, jul, gran

Det bästa med Grekland är...

Och så var tiden ute för min lilla enkät här till vänster där jag ställde frågan "Vad är det bästa med Grekland?". Och svaret är - människorna! 43% tycker att människorna är det bästa med Grekland.

Oj, måste jag säga, det resultatet hade jag inte väntat mej! Hade nog trott att vädret eller havet skulle vinna. Eller den goda maten.

Men resultatet gör mej glad, faktiskt. För så som jag tolkar det så betyder det att man inte åker till Grekland BARA för att det är soligt och har fina stränder, utan att det faktiskt gör skillnad om man åker till Spanien, Italien eller Grekland. Varje land har sin egen karaktär - och det är folket som bor i landet som sätter denna prägel.

Och visst är det lätt att tycka om grekerna (även om man kan bli TOKIG på dom ibland också). De är (för det mesta) glada, generösa och varma. Sen får man ha överseende med att de inte kan passa tider, inte kan planera längre än näsan räcker och kör som galningar.

Sist i enkäten kom maten. VA?? Vad är det ni inte gillar? Kanske ni ätit på tavernor på turistorter där man slarvar med tillagningen och tar saftigt betalt? Berätta gärna om era erfarenheter! Och kom sen gärna till Naousa så ska ni få se på god och vällagad mat, tavernorna här är kända för att ha mycket hög kvalitet.

Kul att ni svarade (32 st av er i alla fall), ska göra fler enkäter en annan gång. (Bilden är från Naousas park i söndags. För mej hör Naousa, och den fina naturen, till det bästa med Grekland...).

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, turism,

Den ljuvliga doften!

Sådär ja. NU kan jag gå med på att det är adventstider! Det var saffransdoften som saknades!! Denna ljuvliga doft som betyder advent, lucia, förväntan, förberedelser, Sverige...

Har alltså bakat lussekatter idag. Man kan tro att det är för ett helt kompani, men några ska vi ha själva, några ska vi äta på föreningens adventsgudstjänst på onsdag och några ska lämnas till föreningens luciafest.

Det gick rätt fort och smidigt, trots att det nog var första gången som jag bakat utan sällskap och hjälp. För ända sedan barnen var riktigt små så har vi bakat lussekatter och pepparkakor tillsammans, jag och barnen. Vi satte på julmusik på radion och barnen satt på knä vid bordet och knådade och kladdade. Dottern gjorde fina små skapelser, medan killarna kastade deg och mjöl och gjorde bullar som kunde se ut PRECIS hur som helst...

Idag slapp jag städa hela köket efter baket, men visst saknade jag mitt baksällskap! Men jag lovar att det ska finnas både lussekatter och saffranskrans med mandelmassa i frysen när ni kommer hem, barn!

Läs även andra bloggares åsikter om lucia, lussekatter, saffran, tradition

Ny partiledare

Måndag morgon. Trevlig vecka! En vecka då november övergår i december. Härligt? Stressigt? Både och kanske...

Och här i Grekland var det val igår. Ja, inte riksdagsval men val av ny ordförande i det stora konservativa partiet Nea Demokratia. När partiet förlorade riksdagsvalet och därmed även regerinsmakten i oktober så la förre ordföranden Kostas Karamanlis av. Så nu har det varit valrörelse inom partiet sen dess.

Och ny ledare, med ca 50% av rösterna, blev Antonios Samaras. På andra plats kom förre utrikesministern Dora Bakogianni (enda kvinnliga kandidaten). Sist av de tre blev Thessalonikis egen politiske "pajas", Panagiots Psomiadis. Bra resultat? Vet ej, kan inte bedöma vem som är bäst av Samaras och Bakogianni (glöm Psomiadis...), tiden får utvisa.

Nu ska jag tömma gamla bilen och lämna den till firman som ska försöka sälja den.Och baka saffransbröd. Återkommer!

Läs även andra bloggares åsikter om Nea Demokratia, politik, Grekland, Samaras,

En ny familjemedlem

Vår familj har utökats med en ny familjemedlem. Han (hon?) är åtta år, vit till färgen och alldeles lagom stor. Han har nyligen varit på en check-up och är nu hur pigg som helst, redo för många resor och äventyr. Namnet? Jo, han heter Opel Astra och är familjens nya bil!

Bilköpet var alltså min lilla hemlis som jag pysslat med den senaste veckan. Kanske inget märkvärdigt för en del att man byter bil, men ni som känner oss VET att för OSS är det här väldigt märkvärdigt. Som familj har vi bara haft en enda bil, en silvergrå Volvo 740. Den införskaffades strax innan yngste sonen föddes (för drygt 18 år sen) och har sen varit en mycket snäll och trogen vän som följt oss överallt. Ett par gånger har den också kört oss mellan Sverige och Grekland.

Men tyvärr, bilar är som människor, de åldras och får skavanker och krämpor. Och till sist orkar de inte så mycket längre. Dessutom är grekiska statens politik sådan att man straffas med urhöga skatter om man har stora bilar (2,3 kubik), så det var bara att låta vår kära gamla Volvo gå i pension.

Visst är det lite sorgligt! För bilen är inte bara en skruttig plåtlåda, den är också en vän och följeslagare som man fäster sej vid. Och Volvon och jag har varit oskiljaktiga i så många år... Men sånt är livet, och nu står vår nye familjemedlem redo istället ute på gatan, väntar på att få ge sej iväg. Tjoho, here we come...

Läs även andra bloggares åsikter om bil, Opel, Grekland, familj

Adventsljus och Hosianna

Det är fredag kväll före första advent. Och jag minns hur det var i Sverige den här dan, det liksom pirrade och kändes i atmosfären att nu var det äntligen dags att pynta med adventsstakar och stjärnor i fönstren. Det var ÄNTLIGEN dags för ljuset att besegra mörkret.

Advent är alltså temat för idag, sista temavalet som Fritt ur hjärtat hittat på. Och det är klart att vi ska skriva om advent! Det är ett underbart tema. Det är bara det att jag liksom förlorat den där riktiga känslan för advent här i Grekland. Tyvärr, måste jag säga, för jag älskar både advent och lucia mer än själva julen.

Visst, jag gör alltid i ordning min trästake med fyra stearinljus som vi tänder vid söndagsmiddagen. När barnen var mindre var det rena slagsmålet om vem som skulle få tända...Och visst, jag hänger upp en stjärna i varje sovrumsfönster. Men jag gör det mest för mej själv, för här stänger man ju till alla fönster med fönsterluckor, så inte är det några grannar som ser stjärnorna inte. Och inte ser jag några stjärnor i andra fönster heller förstås (för det är ju ingen grekisk tradition).

Men ok, en viss adventsstämning skapar vi ändå här hemma. Det som dock inte går att få till här i Grekland, det är gudstjänsten på första advent. Det där att få trängas med hundratals andra i kyrkbänken och få klämma i så det ekar i kyrksalen av Hosianna och Bereden väg för Herran...Åh, ryser av välbehag bara jag tänker på det. Har inte varit hemma en enda advent på 15 år, så detta är nåt jag verkligen saknar.

Men man gör så gott man kan i den situation man befinner sej, eller hur. Så jag hänger upp mina stjärnor och gör i ordning trästaken. Och på söndag får väl maken och jag slåss med varann om vem som ska tända första ljuset, haha...Sen blir det faktiskt adventsgudstjänst på onsdag i svenskgrekiska föreningen. Ingen trängsel där precis, men klämma i med Hosianna, det tänker jag göra ändå!

God advent på er alla!

Andra bloggar om: advent, tradition, hosianna, ljus

Stark film om mörk historia

Igår kväll var jag på bio. Såg den nya film som en den grekiske regissören Pantelis Voulgaris gjort, "Ψυχή βαθιά" (betyder ungefär "djup själ").

Gick därifrån berörd och sorgsen. Filmen handlar om en av de mörkaste kapitlen i modern grekisk historia, nämligen inbördeskriget under åren 1946-1949. För när äntligen det andra världskriget var över, så påbörjas i Grekland ett blodigt inbördeskrig som varar i fyra långa år.

Och inbördeskrig är nog det värsta ett land kan utsättas för. Det skapar otroligt djupa sår hos ett folk som hamnar i den situationen att grannar, släktingar och vänner plötsligt tvingas välja sida. Cirka 70 000 personer dödades under det grekiska inbördeskriget, en fruktansvärt hög siffra.

Filmen handlar om två unga bröder på 14 och 17 - två barn! - som hamnar på var sin sida i striden. Det finns flera starka scener där jag ryser och tänker på vad som skulle kunnat hända om vi levt på den tiden i Grekland. Har ju själv två pojkar med ungefär samma åldersskillnad.

Men filmen är inte bara bedrövlig, den visar också på kamratskap och mänsklighet. Dessutom är den inspelad här uppe i norra Grekland med allt vad det innebär av berg, floder och vacker natur.

Återkommer med fredagstemat lite senare.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Grekland, Voulgaris, inbördeskrig

Tillbaka! Suckar av lättnad

Äntligen tillbaka. Vet inte om ni har saknat mej :), men jag har saknat er! Och hela cybervärlden! Har varit utan internet i tre dar och det var inte roligt, inte alls. Jag har känt mej avskuren från världen och har gått omkring med hur många uppslag till inlägg som helst som jag inte kunnat dela med mej av...

Nåja, man överlever väl det också. Vi bytte alltså telefon-och nätoperatör i tisdags och det var lättare sagt än gjort. Två dar tog det för en elektriker att få nån ordning på telefonlinjerna, och sen tog det ytterligare ett drygt dygn för internetuppkopplingen att börja fungera. När det var som värst var hela huset en enda trasslig röra av sladdar, telefoner, faxar, datorer, skruvmejslar och andra verktyg. Men nyss började allt fungera igen och jag kunde dra en suck av lättnad.

Om allt hade varit normalt så skulle jag i tisdags har berättat att jag mådde lite tjuvtjockt efter vaccinationen. Lätt feber, lite orolig mage och en ond arm. Men nu mår jag bra igen. Nästan alla skolor i Naousa är nu stängda och maken har fått en ofrivillig semestervecka till (nyss var det en veckas ockupation, nu influensa).

Och om allt hade varit normalt så skulle jag också ha skrivit ett tänkvärt inlägg om att det idag är precis två år sen jag opererades för bröstcancer. Det har varit två omtumlande år, med många jobbiga stunder. Men ändå tycker jag att jag klarat det hela ganska bra, och för tillfället har jag lämnat det svåra bakom mej. Min kirurg sa till mej att "om du är frisk efter två år kan du dra en liten suck av lättnad, och om du fortfarande är frisk efter fem år, då kan du dra en STOR suck av lättnad!". Så jag lyder honom och drar idag en (ganska stor och djup)suck av lättnad...

Min lilla överraskning som jag tjatat om i en veckas tid får ni vänta på lite till!! Men ikväll blir det bio, en ny grekisk film som jag berättar mer om i morgon.

OBS Fyra dar kvar att rösta i min lilla enkät här till vänster!

Stick först och fråga sen

Trevlig vecka på er alla. En vecka som börjar med samma fantastiska väder som vi haft de senaste tio dagarna: sol från en klarblå himmel och 18 grader varmt i skuggan mitt på dan. September var regnig och kylig, november är solig och varm, världen är upp och ner. Om det fortsätter så här så kommer jag inte ha nån vidare lust att pynta för första advent!

Hade trott jag skulle skriva om min utlovade lilla överraskning idag, men den måste vänta lite till. Istället kan jag berätta att jag vaccinerat mej idag! Den här veckan vaccineras personer som tillhör någon riskgrupp. Oavsett om jag tillhör nån sån eller ej - har ju fått olika bud om det - så har jag kommit fram till att jag ändå vill vaccinera mej.

Så jag travade iväg till sjukhuset vid 13-tiden. I ett litet rum där satt en läkare och två sjuksköterskor och rullade tummarna, ingen rusning här inte...Jag fick komma in direkt och innan jag hann säga flasklock så var jag vaccinerad - och SEN, när allt var klart, frågade doktorn om jag hade några problem eller tillhörde nån riskgrupp! Stick först och fråga sen, alltså. Ja, du milde Melander...

Väl hemma igen kom maken och berättade att stans ena gymnasium stängt veckan ut på grund av influensa. Och eftersom båda gymnasierna huserar i samma lokaler, så dröjer det väl inte många dar förrän makens skola stänger också.

Illustrerar med ett par höstbilder till, tagna igår på vår härliga söndagspromenad.

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, influensa, vaccinering, höst, Grekland

Att bränna tsipouro

November är lika med tsipouro. I alla fall här i Naousa. Då har alla stans "kazania" högsäsong och det eldas, kokas, bränns och festas överallt.

För den som inte vet vad tsipouro är, så kan man kanske kalla det för hembränd ouzo. I Italien kallas det visst för grappa, och på Kreta för tsikoudia. Är ni med?

Tsipouro görs på det som blir över när vinproduktionen är klar och druvorna pressade - skal, kärnor, must. Alltså fram i november, då höstmörkret är som tätast. Då samlas man på vingårdarna och bränner sin tsipouro i stora kopparkittlar (kazania).

Varje vingård gör sin egen tsipouro förstås. Men inte nog med det, varje hobbyodlare som har lite druvor och vill göra sin egen tsipouro, får också hyra in sej på vingården några timmar.

Och eftersom grekerna är världsbäst på att festa mitt i vardagen, så tar man vara på de här timmarna. Man bjuder in släkt och vänner som äter, dricker, grillar och dansar medan tsipouron bränns i sin gryta.

Man smakar av flera gånger under tillverkningens gång. Ibland görs bränningen om både två och tre gånger, beroende på vilken smak och styrka man vill ha. Tsipouro är lite starkare än ouzo, den brukar ha en alkoholhalt på mellan 42 och 53%.

Tillverkningen kräver förstås tillstånd eftersom det handlar om alkohol men sedan 1925 har inga nya tillstånd getts. De befintliga kan bara gå i arv eller säljas till någon annan, allt för att hålla tillverkningen inom kontrollerade gränser.

Sen ska den smaksättas, och smaken är som bekant delad. Vanligast är att man smaksätter med anis (precis som i ouzo), men man kan också tillsätta kanel, valnöt, kvitten, nejlika, lök, vete eller salt – eller varför inte saffran. I byarna runt Kozani i norra Grekland där man tillverkar saffran, smaksätter man ibland med saffran - drycken blir alldeles gyllengul och det ser jättefint ut i glaset.

Häromkvällen var vi med när en arbetskamrat till maken brände sin tsipouro, hos vingården Dalamaras. Kvällen bestod av grillat kött, vin, sång, dans - och lite stjärnvisning ute i den svarta natten.

Se, det var en riktigt typisk novemberkväll i Naousa.

Läs även andra bloggares åsikter om vin, tsipouro, Grekland, november

Grekiska skyltar

Och så var det dags igen för fredagstemat i Show and tell och dagens tema är "Skyltar". Det är Fritt ur hjärtat som står för månadens trevliga temaval.

Och den här gången var det ett lätt tema, tyckte jag. För det där med skyltar är ett kapitel för sej här i Grekland. Det kan man skriva en hel avhandling om...

Men det ska jag inte göra, inte här och nu i alla fall. Kan bara nämna några infallsvinklar:
Skyltar i Grekland sitter precis var som helst. När man ser en skylt och ska svänga, så vet man aldrig om avtagsvägen är precis vid skylten eller 200 meter längre fram. Det är fifty-fifty, så ibland hamnar man helt fel.

Skyltar i Grekland gömmer sej med förkärlek bakom vildvuxna träd och buskar. Det kan bli en spännande gissningslek vem som först hittar skylten och listar ut vad det står på den.

Skyltar är inget man bryr sej om i Grekland. Står det 80 så kör man i 130. Står det förbjuden parkering så är det så trångt av parkerade bilar att man inte kan komma fram.

Skyltar i Grekland är en perfekt plats att klottra på. Eller att klistra fullt med klistermärken på. Och det är en sport att försöka klottra så mycket att det är omöjligt att se vad skylten föreställer...

Och bildbevis för den sista tesen i min lilla avhandling får ni här! Trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om skyltar, trafikmärken, klotter, graffiti, Grekland

Potter och jag

Oj, vad dagarna springer iväg, nu är det snart slut på veckan igen.

Har haft fullt upp i ett par dar med en sak som fortfarande får vara en hemlis...ska avslöja i morron, eller kanske på lördag...haha, nu blev ni nyfikna, va??!

Har också varit på bio och sett sjätte filmen om Harry Potter. Såg väl de två första eller nåt, sen har jag väl missat ett par stycken, har faktiskt inte nån riktigt koll längre på alla filmer och böcker. Men har man en son som varit Potter-tokig i alla år, så får man ju ändå FÖRSÖKA engagera sej lite.

När första boken kom ut så var sonen så pass liten att jag läste den högt för honom. Nu pluggar han på universitetet...och det borde väl Harry Potter också göra för den delen - så det har gått några år sen dess.

Och faktum är att den senaste filmen mest handlade om kärlek och förälskelse, inte så fasligt mycket om magi och äventyr. Så jag tyckte den var rätt småtrevlig. Men biosalongen var nästan öde, det var jag (äldst förstås med god marginal) och ett 15-tal ungdomar. Inte konstigt att bioverksamheten i Naousa går med förlust.

Och ni - svara gärna på min lilla enkät här till vänster!!

Läs även andra bloggares åsikter om Harry Potter, film, bio, Grekland