Om greker och andra

Ena stunden sol, nästa stund regn och åska. Och så håller det på. Växlande väder heter det visst.

Måste tipsa om en bok som jag just läst. Den är särskilt kul att läsa för oss som bor i Grekland. Eller för er som ofta besöker landet. Den heter "Greker och andra" och är skriven av Christina Tziovaridou Claeson (Carlsson Bokförlag). Hon är en riktig veteran bland oss svenskar här i Grekland, med sina 48 år i landet.

För mej ger boken många igenkännande skratt, för den berättar om dråpliga incidenter och kulturkrockar. Författaren driver ofta med sin egen naivitet, "för blåögd var jag på alla sätt", skriver hon.

Boken är en berättelse om möten med människor. Och mest med greker förstås. Genom dessa möten får man också insikt i landets 1900-talshistoria. En del personporträtt är mycket gripande. Som mötet med den okände taxichauffören, eller busschauffören Kostas. Det hör till saken att Christina jobbat som guide under en massa år och väglett otaliga svenska turistgrupper.

Det här är en bra bok att läsa i dessa tider då både mycket och mer sägs om Grekland och grekerna. Boken är en kärleksförklaring till folket och landet. Den sortens kärleksförklaring som mognar fram efter många års samvaro, då man ser den andres skavanker och brister men där kärleken ändå fördjupas och består.

På frågan om hon längtar hem till Sverige svarar hon att, nja hon är ju hemma. Dock känner hon nostalgi när hon känner doften av nyklippt gräs, tång och hör orden "Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden". Men det går fort över.  

(Jag länkar här till några sidor som skriver om boken, MyNewsdesk och adlibris )

Smak av barndom

Mmmm, finns det nåt godare än färska spritärtor? Jo, för all del, det kanske det gör, men för mej följer det alldeles särskilda minnen tillsammans med smaken, som gör att jag blundar och njuter.

Jag ser min familjs kolonilott framför mej. En liten täppa som vi hade under några år när jag var 5-6 år. Det växte frodigt av både blommor och grönsaker. Min mamma var flitig som en myra där hon pysslade med grönsakslanden, inget ogräs gick hennes öga förbi. Pappa tog det lugnare, minns inte riktigt vad han gjorde för det var väl inte hans grej att gräva i jorden precis. Men nån viktig uppgift fick han säkert av mamma.

Och jag, vad gjorde jag då? Jo, jag spritade ärtor och tyckte jag var jätteduktig, trots att hälften hamnade i munnen. Och så är det nu också. Jag tycker jag är jätteduktig som köper färska spritärtor och sitter på balkongen och rensar (och stoppar i munnen). Sen kokar jag en sås av lök, färska tomater, persilja och en potatis skuren i bitar. Där lägger jag i ärtorna som sen får koka en stund. Har just ätit detta till lunch och jag kände smaken och lukten - från min barndoms kolonilott...

På tal om mediciner

Ibland häpnar man över vad som skrivs i tidningarna. Visst, jag är själv journalist och har säkert skrivit en och annan klantighet under åren själv, men LITE bättre research och text har man rätt att förvänta sej av en av Sveriges största tidningar.

Jag läser den sällan själv men bloggaren Anitaskreta tog upp en artikel i Expressen häromdan som handlar om att "Grekland har slutat ge folket medicin". Bara rubriken är ju urdålig. Vadå "ge folket medicin"? Det sägs att apoteken börjar få slut på medicin  "som tidigare delats ut gratis till medborgarna". Här får man uppfattningen att snälla staten och apoteken delat ut mediciner till höger och vänster helt gratis, kom och ta...

Alltså, så här är det. Den som arbetar i Grekland betalar in sociala avgifter som går till någon av de försäkringskassor som finns. Det gör att man har rätt till sjukersättning vid sjukdom, handikappbidrag vid behov samt rabatt på medicin. (I alla fall har det hittills varit så för just nu försvinner alla förmåner i rask takt). Maken som är statligt anställd har hittills betalat 25 procent av den verkliga kostnaden för sina receptbelagda mediciner. De övriga 75 procenten har apoteken fått från försäkringskassorna, eller i alla fall SKULLE ha fått. För det är det som är problemet: just nu är försäkringskassorna och i förlängningen staten skyldiga apoteken miljontals euro.

Och det är därför som apoteken förra veckan gick ut i strejk ett par dar och dessutom i protest  nu vägrar ge rabatt på mediciner, vilket innebär att kunderna får betala hela summan. Sen får man lämna in kvittot till försäkringskassan och HOPPAS att man får tillbaka de 75 procenten nån gång...

Jag gick till min apotekare i morse för att höra hur det kommer att bli med min spruta som jag tar varje månad och som hör till gruppen cancermediciner. Just denna kategori av mediciner har hittills varit helt gratis för patienterna.  Måste jag betala den själv nu? Nja, sa han, staten har sagt att vi ska få betalt i morgon och då blir det som vanligt igen, att kunderna får sin rabatt. Vad kostar min medicin, undrade jag (ifall det nu blir nya strejker)?  - 700 euro, svarade han!! Pang, det svartnade för ögonen och jag stapplade därifrån.

I landet Grekland pågår en social nedrustning i snabb takt, helt klart. Men det är fortfarande ett alldeles underbart land att semestra i! Så tveka inte att komma hit, ni turister behövs! Idag kan ni läsa en bra artikel i SvD som ger råd för den som vill åka hit, skriven av min goda vän och fotografkollega Marie Mauzy.

Regnblöta rosor

Tala om regn i helgen. Det tog bara inte slut, det bara öste ner. Till sist blev jag så trött på det så jag letade fram höstjacka och gympaskor och tog en rejäl promenad i regnet.  Riktigt skönt. Man är väl svensk och inte rädd för lite regn sa jag till mej själv.

Till sällskap hade jag flera koltrastar som sjöng för det vilda. Inte bryr dom sej om lite regnmoln. Och nyponrosorna blev bara ännu vackrare när de tvättats rena från dammet. Efter det kom livsandarna tillbaka igen.

Och en ny vecka har börjat. Valtemperaturen stiger för varje dag och oron för Greklands framtid och för hur allting ska bli ligger och gnager nånstans under ytan. Men istället för att ta ut oron i förskott har jag ju bestämt mej för att försöka leva efter devisen (ni har hört den förut): Ta ut glädje i förskott! Det enda som kan hända är att du varit glad i onödan! Och jag har en massa roliga saker inplanerade framöver, så jag tänker på det istället...

Proffset Ronja i mörker och snö

Har inte hunnit gå ut än för att ta emot folkets jubel (det regnar ju så förjordat ända sen igår), men jag tror nog att jag kommer att få en hel del gratulationer... För Sveriges insats i Eurovision, förstås! Här i Naousa är jag Sveriges representant, helt klart. Allt Sverige säger och gör får jag stå för.

Och idag tycker jag nog att jag kan gå med högburet huvud. För visst, vår egen Ronja Rövardotter som sjöng fint i urskogens mörker och snö och la hela Europa för sina fötter. Även om jag inte själv tycker om sången sådär supermycket så var den helt klart en värdig vinnare igår. Det är en fin melodi, scenframträdandet är häftigt - men jag kan inte urskilja ett enda ord hon sjunger! Knappt ens ordet euphoria. Men det är väl en bagatell kanske.

Men jag gjorde som alltid min fosterländska plikt och skickade iväg en röst på Loreen, för jag hör ju till dem som får ju rösta på mitt eget land.

Grekiska massmedia har knappt hunnit komma med några kommentarer än (klockan var ju halv två när tävlingen avslutades), men en kommentator i NET:s morgonprogram sa om Loreen att "här såg man ett proffs framträda, till skillnad från de övriga som framstod som halvproffs och amatörer".

Den här (smått rasistiska) rubriken läste jag på nätet (på grekiska alltså): "Vem är Sveriges ´kines´?" I texten förklaras sen "vem den svenska sångerskan Loreen, som liknar en vacker asiatiska, är". En annan rubrik ställer frågan: "Vem är den mörka skönheten från Sverige?". Och tidningen Aggelioforos från Thessaloniki skriver om "Sveriges exotiska bidrag och Loreens själfulla tolkning". I det stora hela tror jag att alla är överens om att rätt låt vann, men att Grekland och Cypern borde ha kommit några snäpp högre upp än 17e och 16e plats.  Läs vad Svd och DN skriver om det hela.

Nu ska jag ge mej ut i regnet och inhandla några kilo söndagstidningar.

Hett stoff och Sunes pappa

När man är sin egen och frilansar så ser dagarna väldigt olika ut. Ibland är man helt ledig och ibland rasar flera jobb över en på samma gång. Men att dagarna ser så olika ut hör till det bästa med att frilansa. Ingen dag är den andra lik, ingen slentrian här inte.

Och den här veckan har det varit fullt upp att göra, så mycket att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen. För Grekland är hett stoff. Det verkar som om hela världen håller andan för att se vad som ska hända efter valet den 17:e. Och varje tidning vill ha sin egen vinkling av krisen. Här kan ni läsa en av artiklarna jag skrivit de här dagarna.

Dessutom gjorde jag ett blixtbesök på det stora sjukhuset i Thessaloniki i morse. Har fortfarande en inopererad "port" som måste spolas varannan månad. Det tog exakt fem minuter. Men innan jag körde de tio milen hem igen tände jag som alltid ett ljus i det lilla sjukhuskapellet.

 Och Sune kom visst äntligen iväg till Grekland! Ni, vet Sune och Håkan och hans underbara klantpappa...I filmen Sunes sommar försöker dom ju boka en resa till Grekland men hamnar på en svensk campingplats istället. Jag och mina söner fullkomligt älskar vissa scener i denna film, haha... Nu är ett filmteam på Rhodos och spelar in "Sune i Grekland - all inclusive". Även om Peter Haber för alltid kommer att vara Sunes pappa för mej, så blir det nog bra med Morgan Alling också, när man vant sej.  Läs mer här.

Ikväll blir det konsert med sånger av Hadjidakis. Blir nog en fin avslutning av veckan.

I stum beundran

Idag är det visst någon som lyft bort den där otäcka yllefilten och släppt igenom solen och en lagom blå himmel igen. Skönt, det tackar vi för.

Men allting har ju två sidor, för med sånt väder som vi hade igår följde än en gång en fantastisk regnbåge. Eller två.

Vi var ute och promenerade och blev stående i stum beundran. För nu fick vi se var regnbågen har sin början! Nämligen här nere på slätten utanför Naousa...

Annars läste jag i tidningen idag att Ierapetra, där dottern bor, ligger på andra plats i hela Europa när det gäller kvalitet på sina stränder. Detta enligt QualityCost Award Winner 2012. När jag var i Ierapetra i mars såg stranden ut så här... Ser kanske inte så märkvärdig ut, men man ska betänka att även ön Chrysi med sina vita orörda stränder hör till Ierapetra. Där har jag tyvärr inte varit (än).

Även Alonissos och Samothrake hör till Europas tio bästa stränder enligt denna lista. Öland och Karlskrona finns med på listan över de 100 bästa.

Jaha, och Grekland gick vidare till final! I Eurovision alltså. Det hade jag inte tippat. Men när jag hörde övriga bidrag så tyckte jag nog att det var helt rättvist, för hualigen så många dåliga bidrag det finns. Och ändå sitter jag där och kollar varje gång, jaja...

En våt yllefilt

Känner mej trög och olustig. Och samma sak hör jag från andra personer runt mej. Troligen beror det på vädret. Det är FUKTIGT och äckligt, känns som om det ligger en våt yllefilt över oss. Och just nu regnar det för fullt och det mullrar i fjärran.

Men det är som gjort för att sitta inne och få lite jobb gjort. Håller på med flera olika frilanstexter. Och sen gäller det ju att hålla lite koll på läget inför det nya valet den 17 juni. Fast det känns som om debatten är avslagen, samtidigt som tidningarna skriver skrämmande artiklar om det kaos som väntar om landet går tillbaka till drachmer. Och jag är benägen att tro dom, jag vill absolut inte byta valuta.

Ikväll är det dags för första semifinalen i Eurovision och där medverkar Grekland. Tror inte på låten alls om jag ska vara ärlig, den känns massproducerad och helt utan själ, även om Eleftheria skuttar runt så mycket hon kan och visar både det ena och det andra. Fast pliktskyldigast får jag väl hålla en tumme för att hon kommer till final i alla fall.

Sen är det visst ett barndop idag också har jag förstått. Måste jag väl kolla lite på. Den här gulliga lilla lammungen som jag träffade igår på min promenad får symbolisera alla små liv som man önskar det bästa.

Vinprovning och kubb

Den här helgen har varit en enda lång fest. Trots det kunde jag inte låta bli att tänka på Titanic. För ibland jämförs ju Grekland med en båt utan kapten som är på väg att sjunka. Och medan det sker så dansar vi och roar oss så mycket vi orkar...

Nåja, riktigt så illa är det väl inte får vi hoppas (att vi sjunker till botten menar jag). Men att det har varit ovanligt mycket sång, dans och god mat och dryck både igår och idag, det stämmer. Bröllopsfesten igår kväll var jättetrevlig och bestod av mat och dans, dans och åter dans. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ibland undrar jag hur grekerna är funtade som ORKAR hålla igång sent på nätterna, oavsett ålder! Vid halv ett kunde man först se en otroligt duktig femåring leda dansen, och strax därefter var det brudgummens morfar, snart 90, som tog över...(Inga bilder, bestämde mej för att dansa istället för att ta bilder)

Idag blev det först sovmorron och sen var det dags för en picknick på vingården Dalamaras utanför Naousa, anordnad av svenska föreningen. Vi var ett 15-tal personer som kom med våra kylväskor från olika håll. Först fick vi en guidning av Kostis, sjätte generationen vinodlare i familjen (har skrivit om honom förut eftersom han anses vara en av de mest lovande unga vinodlarna i Grekland). Självklart fick vi provsmaka också.

Och vi spelade kubb, ett spel som jag aldrig spelat nån gång. Men utan större framgång för min del, jag lyckades inte få omkull en enda träbit.

Det finns gott om husdjur på vingården och de trivs tillsammans.

Och sen grillade vi och åt vår medhavda mat.

Till sist kom gitarren fram också och vi sjöng och berättade roliga historier. Sammantaget en mycket trevlig dag. Och helg. Men nu ska jag slänga mej i soffan och lösa korsord.

Bröllopsfesten pågår...

Ni kanske minns att jag skrev om att det var bröllop på gång i vårt flerfamiljshus. Och det pågår NU, kan man säga. Vigseln är över och om ett par timmar börjar festen, så nu är vi hemma och vilar benen lite.

Det började vid 16-tiden i eftermiddags då musikerna kom och drog igång sina zournades och daoulia så det ekade i trappuppgången. För ett bröllop börjar hemma hos brudens respektive brudgummens föräldrar (oavsett om paret kanske redan bor ihop). Brudgummens närmaste vänner och släktingar trängdes i lägenheten - men eftersom inte alla fick plats går det lika bra att ta sej en svängom i trapphuset också...

Nån timme senare gick alla ner på gatan och där fortsatte dansen. Den första dansen stod vi grannar för - men det kunde jag ju inte fotografera så det får ni inte se, haha. Sen fortsatte dansen med brudgummen och de närmaste familjemedlemmarna. Flickan i vita klänningen är en brudnäbb.

När klockan började närma sej 18 gick vi iväg genom stan, med musikerna som spelade och brudgum och familj som dansade fram på gatorna.

Utanför kyrkan stod bordet med "boubounieres" och chokladbitar som alla gäster får.

Och sen hördes musik igen - bruden var på väg! Hon kom gåendes med sin familj och sina vänner, i en otroligt påkostad brudklänning med långt släp.

Och här möts brud och brudgum för första gången den här dagen. Glada och lyckliga. (Bilderna går att klicka större som vanligt).  Därefter följde vigseln. Förresten, i samma kyrkan gifte vi oss en julidag för...låt se nu...28 år sen!

Brudparets bil stod parkerad på gatan, smyckad med fint blomsterarrangemang. I den ska brudparet att åka från kyrkan till festen, lite senare ikväll.

Som sagt, om nån timme eller så börjar festen. Och den vet man aldrig när den slutar så det är nog bäst att vila en stund...

Om förändrade vanor

I krisens spår dyker nya fenomen upp. Folks vanor förändras och man lär sej nya sätt att hantera vardagen när inte pengarna räcker till. Som det här med att äta ute t ex. Det har alltid varit en del av grekernas liv och man har ofta gått ut flera gånger i veckan. Och man beställde in den ena rätten efter den andra, för det mesta mer än man kunde äta. Och när det blev dags att betala notan blev det ofta bråk, för alla ville vara den som skulle betala hela notan och bjuda de andra.

Det där hör till förgången tid. Nu är det många som inte går ut alls, eller man har minskat det till nån gång då och då. Man tänker sej för innan man beställer in, och det är inte längre skamligt att kolla i menyn vad varje rätt kostar...

Det här tillsammans med höjd restaurangmoms till 23 procent har gjort att tavernor och restauranger gått dåligt, många har fått slå igen. Men då får man hitta nya sätt att locka kunder: nu lockar man med menyer till fast pris. I Thessaloniki slog det här igenom i vintras under en gourmetmässa. Då påbörjades en kampanj sa sa att "vi äter ute på tisdagar för tio euro" vilket innebar att ett antal matställen erbjöd menyer för tio euro en kväll i veckan. Nu har det spridit sej och på många ställen kan man nu äta för tio euro varje dag i veckan. Man får då välja en maträtt, en sallad och ett glas vin eller öl för tio euro.

Idag när jag var i Thessaloniki gick sonen och jag till det här stället som mest lockar studenter. Här erbjuder man varmrätter för 3.80 euro,  antingen man sitter till bords eller tar med sej hem. Och man kan betala för att få mat för en vecka, två veckor eller en månad - och dessutom få den levererad hem till dörren - till ett ännu lägre pris.

Nöden är uppfinningarnas moder brukar man väl säga, så det kommer nog fler idéer. Visst sitter folk fortfarande på kaféerna, det hör ju till livsstilen. Men det går bra att sitta på en stenbänk också med kaffet i en pappersmugg, då kostar det kanske inte mer än 80 cent eller 1 euro...

Parlamentsval - igen...

Jaha, då blir det val igen här. Den sista överläggningen mellan partiledare och president kollapsade nyss och ledde inte till att någon regering kunde bildas. I morron bildas en expeditionsregering som ska leda landet till nyval. SUCK, suck, suck...(säger jag).

Man undrar ju vad som kommer att bli annorlunda nästa gång? Blir det en ännu tydligare vänster- respektive högermarkering, eller kommer folk att (för säkerhets skull) återgå till de två stora mittenpartierna? Läs SvD här.

Det var full storm även på väderfronten i natt. Spöregn i kombination med starka kastvindar. Trodde hela huset skulle flyga iväg. Massor med träd och grenar bröts och markiser gick sönder.

För att prata om nåt trevligare så kan jag tipsa om ett par fina evenemang för er som bor i Grekland. På fredag kväll spelar den svenske klassiske gitarristen Per Skareng i Thessaloniki, i "Bei Hamam" vid Aristotelous, kl 20.00. Fritt inträde.  Och på lördag i Aten, i S:t Pauls Church, blir det skandinavisk musik med den svenska kören Samklangen från Arvika samt den skandinaviska kyrkans kör från Aten kl 19.00. Vi får väl se om jag kan få till en liten trip till Thessaloniki på fredag...

Grannrelationer

Medan man i Aten gör ett sista desperat försök idag att bilda regering pågår bröllopsförberedelser hos våra grannar. Deras son ska gifta sej. Vår trappuppgång är nu välstädad som aldrig förr och pyntad med rosetter och tyll.

Och under hela veckan fram tills bröllopet som är på lördag kommer det att välla in folk till brudgummens föräldrar för att lämna presenter. Nu har även jag köpt en present så i eftermiddag ska jag gå till grannarna för att lämna den och bli bjuden på kaffe och tårta. Det är viktigt med goda grannrelationer, både i den lilla och den stora världen.

Musikalisk träff

Det är lite dagen efter idag. Igår var det konsert och sen blev det fest för de tre körerna efter det. Kom inte hem förrän på småtimmarna och sånt sätter sina spår nästa dag...Man är ju inte 20 år längre, konstigt nog.

Men allt gick som det skulle på konserten, även om vi var på väg att packa ihop och gå hem när vi på repetitionen hörde de andra två körerna som var inbjudna. De låg ett antal snäpp högre upp än oss, om man säger så...Särskilt Polyphoniki Chorodia från Patras. Det är en kör i absolut toppklass och kan utan vidare mäta sej med riktigt duktiga internationella körer. De har spelat in skivor, framträtt i Tv och har fått en massa priser. Deras framträdande var en ren och skär njutning, både för öron och ögon.

Så det var med hjärtat i halsgropen som vi intog scenen direkt efter denna kör. Men en glad amatörkör har väl sin tjusning den också. Lättsam repertoar, kända ansikten för publiken, så visst, vi fick applåder vi också.

Och som sagt, därefter inbjöds de gästande körerna till en fest där vi dukade upp vår buffé. Sen dansade vi - och sjöng - av hjärtans lust till levande orkester...

Badsällskap?

Ska man våga bada i Egeiska havet i sommar? Jag ska nog ta en funderare på saken...

För jag vill helst inte göra sällskap med den här firren! Den fiskades i norra Egeiska havet i torsdags och finns just nu hos en av fiskhandlarna i Naousa. Det är en haj och den är två och en halv meter lång och väger 150 kg. Lite läskigt att tänka sej att det simmar omkring såna där i samma hav som man badar...hualigen.

Men kanske det är en delikatess att äta, vad vet jag. Nu ska den styckas och erbjudas till försäljning i alla fall. Fast jag köpte strömming istället, jag är lite feg och tyckte det kändes lite säkrare.

Annars är det blomsterprakt på torgmarknaden nu. Det är dags att plantera blommor på balkongen. Men i år har allting halkat efter, våren kom sent och jag har knappt fått till en enda blomkruka än. Men snart ska det nog blomma hos mej också.

Och ikväll är det dags. Min kör har konsert på stora teatern i Naousa, tillsammans med två andra körer från Aten och Patras. Är nog bäst att börja sjunga upp sej redan nu.